Kärlek är det finaste som finns, det mest fantastiska en människa kan
uppleva. Trots allting, så finns det så mycket kärlek omkring mig. Jag
blir så lycklig när jag själv är så kär att jag snart spricker och att mina
närmsta är lyckligt kära. Jag kan inte önska mig så mycket mer. Att få
vara kär är helt klart det bästa som finns. Ingenting klår den känslan.
Att inte bli sårad, att ha någon som alltid finns där och aldrig släpper taget.
Att ha en som alltid ställer upp och torkar ens tårar, att ha någon som aldrig
lämnar en trots att hemska saker sker. Att ha en som alltid stannar kvar.
Att ha en att pussa godnatt varje kväll, att ha någon att ge kärlek.
Trots vad man går igenom så ser den här människan bara dig och struntar
i sig själv för en stund. Allt handlar om att den andra ska få må bra.

Min fina Peder som är min livskamrat och bästa vän. Jag minns så väl för
några år sedan att en av mina bästa vänner sa att det en dag skulle bli vi
två för att vi alltid pratade med varandra. Hon sa till och med "du ska se
Sara, om några år är ni förlovade och väntar barn" Jag var stensäker på
att det aldrig skulle bli vi två, jag sa alltid att vi bara skulle vara vänner.
Jag hade så fel och är överlycklig för det. När jag väl träffade honom så
kunde jag inte förstå hur jag hade kunnat vara utan honom under tiden
vi bara var "vänner" och pratade dygnet runt. Snart har vi varit tillsammans
i tre år och jag är så himla kär och jag älskar honom så fruktansvärt mycket.
Skulle aldrig kunna vara utan honom. Det är rätt fantastiskt när man tänker
tillbaka på hur man tänkte då och hur det är idag. Mirakel kan ske.
Jag älskar min Peder. Min förevigt!

Kärlek är så vackert. Jag älskar er alla, ni är det bästa jag har.