Livet är fruktansvärt utan dig
Vad gör man när man förlorar sin bästa vän? Vad gör man när man förlorar
människan som alltid gett en livslust och som fått en att alltid kämpa trots alla
bakslag? Jag vet inte vad man gör, jag vet inte vad man kan göra för att orka.
Jag vet bara att den smärta som jag känner önskar jag inte ens att min värsta
fiende skulle få känna. Den här känslan, den gör så ont. Allting gör så ont.
Hur jag än vrider och vänder på det, vad jag än gör och var jag än befinner mig
så är jag halv. Jag kan inte le på insidan, kan inte säga vissa saker och verkligen
mena det. Jag mår inte bra. Jag är inte glad. Jag saknar min Pappa så mycket.
Men trots det så säger man att allt är bra. Man ler för att slippa prata om det.
Här vågar jag skriva i princip vad som helst. Jag vågar stå för att jag mår skit
och skulle mest av allt vilja gräva ett djupt hål och stanna där. Jag kan inte hjälpa
att jag inte mår bra. Önskar att jag kunde göra något åt saken, för tro mig. Då
hade jag inte mått som jag gör idag. Finns dom som säger att dom ser det positiva
framför det negativa, att dom fokuserar på att må bra och skiter i saker som gör
dom ledsna eller arga. Tro mig, kunde jag fokusera på annat så skulle jag göra det.
Jag saknar min Pappa. Hela tiden. 24/7. Jag behöver honom här brevid mig för att
orka. Min hjälte och bästa vän, livet är så fruktansvärt utan dig.
människan som alltid gett en livslust och som fått en att alltid kämpa trots alla
bakslag? Jag vet inte vad man gör, jag vet inte vad man kan göra för att orka.
Jag vet bara att den smärta som jag känner önskar jag inte ens att min värsta
fiende skulle få känna. Den här känslan, den gör så ont. Allting gör så ont.
Hur jag än vrider och vänder på det, vad jag än gör och var jag än befinner mig
så är jag halv. Jag kan inte le på insidan, kan inte säga vissa saker och verkligen
mena det. Jag mår inte bra. Jag är inte glad. Jag saknar min Pappa så mycket.
Men trots det så säger man att allt är bra. Man ler för att slippa prata om det.
Här vågar jag skriva i princip vad som helst. Jag vågar stå för att jag mår skit
och skulle mest av allt vilja gräva ett djupt hål och stanna där. Jag kan inte hjälpa
att jag inte mår bra. Önskar att jag kunde göra något åt saken, för tro mig. Då
hade jag inte mått som jag gör idag. Finns dom som säger att dom ser det positiva
framför det negativa, att dom fokuserar på att må bra och skiter i saker som gör
dom ledsna eller arga. Tro mig, kunde jag fokusera på annat så skulle jag göra det.
Jag saknar min Pappa. Hela tiden. 24/7. Jag behöver honom här brevid mig för att
orka. Min hjälte och bästa vän, livet är så fruktansvärt utan dig.
Kommentarer
