Somliga ljus brinner aldrig ut

Ibland känner jag mig så tom, tom på ord och tom på tankar. Min kropp känns som luft, som om jag inte fanns. Ibland är jag så svag att jag faller ihop som en liten hög på golvet, jag faller ihop och det känns som att jag går sönder i flera bitar. Så trasig. Jag ligger där och försöker resa mig upp, det går inte. Jag har ingen ork i min kropp, vill bara ligga kvar på golvet tills någon hittar mig och ger mig styrka att resa mig upp. Ligga där tills någon ser mig. Tills någon förstår hur jag känner innerst inne. Inom mig är det kaos, hjärtat är inte helt. Allting gör ont just nu. Jag vill inte visa mig svag, går undan, jag vill inte att människor ska se att jag inte klarar av det här. Livet utan Pappa. Jag inser inte själv att jag orkar, att jag kan, att jag är stark, att jag kan kämpa för att orka. Vill inte inse, orkar inte inse att Pappa är borta. Han var mitt allt, min bästa vän, mitt hjärta. Jag behöver honom här. Nu.

Om jag kunde skulle jag spola tillbaka till tiden då vi var små. Då vi kunde gå hem till ett hus, vårat hem, mötas av värme och kärlek. Då vi kunde skratta från hjärtat och le på insidan. Jag önskar att jag kunde få tillbaka alla mysiga hemmakvällar i huset med alla i familjen, alla fem. Önskar att vi var små igen så vi kunde göra snöänglar på gården och bara vara små igen. Jag vill inte vara 19 år och leva utan min bästa vän. Det ska inte vara så, det är fel.

Pappa, även om du inte läser min blogg så vill jag att du ska veta att för mig är du allt. Du är min bästa vän, min inspirationskälla, min hjälte, min krambjörn, mitt hjärta, mitt allt. Jag saknar dig hela tiden - varje dag. Går inte en endaste sekund utan att jag tänker på var du befinner dig, var ditt skratt hörs, var ditt hjärta slår. Jag önskar att du hade en telefon i himlen så jag kunde ringa dig och höra hur du mår, om du har det bra, om du får träna några fotbollspelare i himlen, om du saknar mig. Jag tror att du saknar mig, jag tror att du saknar mig lika mycket som jag saknar dig och jag tror att du vill vara här med mig. Det går bara inte. Vi får ta igen tiden Pappa, det vet jag att vi kommer göra. När vi ses igen kommer vi ta tillbaka all den tid som vi missat här nere. Jag älskar dig!
Kommentarer
Postat av: tina haapa

Fy fan vad du skriver bra!! Ta hand om dig :)

2010-10-22 @ 17:54:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0