Har just kommit hem från en långpromenad, den var välbehövlig efter
gårdagen. För många tankar och känslor, för mycket smärta och saknad.
Det går inte att styra. Jag har insett att mycket måste fixas innan drömmar
kan bli verklighet. Jag måste ta tag i det här. På något sätt måste det gå.

Gårdagen fick mig att inse hur älskad jag verkligen är. Hur mycket jag
betyder. Att det finns en människa som skulle göra allt för mig. Jag är så
tacksam över att du orkar med alla tårar, att du stannar kvar trots mina
brister. Ord kan inte beskriva hur mycket du betyder för mig. Jag älskar dig älskling!

Ikväll ska jag jobba, göra rätt för mig och tjäna pengar. Hade hellre varit hos min
fina i Tjäl och haft en myskväll. Men det är bara att bita ihop, nu är jag ju snart ledig
en vecka och jag längtar i vansinne. Vill bara att det ska bli måndag nu!