Det här är min fina Pappa. Den fränaste, coolaste, underbaraste, snällaste
roligaste, finaste, charmigaste, sötaste Pappan i hela världen. Min Pappa är
den bästa Pappan som finns i hela världen, ingen kan någonsin vara bättre
än honom. Jag saknar min Pappa. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket.
Jag saknar att kunna ringa honom vilken tid på dygnet som helst. Jag saknar
att kunna skicka långa sms till honom som han sedan svarar ett "ok" på.
Jag saknar att hans långa & goa kramar, han var min alldeles egna krambjörn.
Jag saknar hans varma pussar mot min panna, saknar att höra honom viska
medans att allting ordnar sig alltid. Jag saknar våra långa promenader, vi
kunde gå hur långt som helst. Jag saknar våra mysiga fisketurer i båten.
Jag saknar våra tokiga skämt, dom som bara vi förstod. Jag saknar alla gånger
vi skrattat tillsammans, jag skrattade alltid så mycket att jag grät tillsammans
med min fina Pappa. Jag saknar hans leende, hans "tecken" som bara han
gjorde. Jag saknar hans varma hand i min. Jag saknar alla gånger han jävlats
med mig. Jag saknar alla gånger vi tränat tillsammans. Jag saknar allt.
Jag saknar allting med min Pappa. Jag vill ha honom hos mig varje dag och aldrig
släppa honom. Jag vill gråta ut i hans famn och säga hur mycket jag älskar honom.
Jag vill ha min fina och underbara Pappa vid liv. Jag vill att han ska leva, jag vill
inte att han ska vara på någon annan plats. Trots att det är ett palats, han ska vara
här med mig. Det här är bara fel. Han ska inte vara borta, inte förevigt.

Jag saknar min Pappa. Allting gör så ont utan honom.