Detta inlägg kommer bli väldans tråkigt, så ni som inte vill höra en massa tjat och gnat kan sluta läsa nu. Hah!

Det går någon form av magsjuka på jobbet, flera av våra brukare har kräkts hela kvällen och med tanke på att vi är närmast dom så kommer väl förmodligen någon av oss åka på magsjuka också. Jag hoppas innerligt att jag inte åker dit, magsjuka är det värsta som finns. Så med andra ord har vi inte suttit en minut ikväll, bara sprungit på larm och försökt göra vårat bästa trots all spya. Jag har en konstig känsla i magen, kanske är det magsjuka eller kanske är det psykiskt. Jag vet inte. Jag är iallafall inte känslig för spya och sånt, tack och lov.

Trots magsjukan som går på jobbet ville jag inte ta bilen hem för jag visste vad som väntade mig, en tom lägenhet. Ingen fin människa som säger ''Hej älskling! Har du haft det bra på jobbet?'' och ger mig en stor kram. Jag känner mig så fruktansvärt ensam! Mamma är inte heller hemma, hon är i Stockholm och hälsar på en gammal vän. Är jätteglad för att hon åkte dit, hon behöver det. Men jag känner mig så ensam. Ingen att vara med. Dessutom är jag världens mes och kan inte sova när jag är ensam. Inbillar mig en massa så jag ligger och spänner mig hela tiden. Får hoppas att jag får lite sömn iallafall så jag orkar jobba till klockan fem imorgon.

Jag ser faktiskt inte framemot att jobba hela helgen och natt hela veckan som kommer, trots att jag älskar mitt jobb. Jag kommer vara helt slut på nästa fredag kan jag säga, men som tur är så är jag ledig hela helgen då så jag hinner vila upp mig innan det är dags att jobba igen. På något sätt så känns det bra att jag jobbar så mycket som jag gör. Jag är ung, har inga barn just nu och inget annat att ta hand om så det känns som att jag ska passa på medans jag kan. Pengar är ju faktiskt en väldigt stor del av livet så det är bara bra att jag jobbar mycket!

Nu ska jag inte klaga så mycket mer. Hoppas ni har det bättre än vad jag har det! Kram på er ♥