Nu har jag just kommit hem från en fruktansvärt härlig löptur. Jag sprang bort all ilska, all besvikelse. När det kändes som att jag bokstavligen skulle falla ihop tänkte jag på alla människor som svikit mig och sårat mig. Jag sprang länge och det var så skönt. Jag och några fina arbetskamrater har ju kommit på att vi ska springa vårruset i Umeå den sista Maj så jag måste ju börja träna inför det. Trodde faktiskt att jag skulle ha mycket sämre kondition än vad jag hade, med andra ord har jag inte tappat så mycket av den konditionen jag hade förut när jag tränade som mest. Men nu jäsiken blir det andra bullar, ska kunna springa minst en mil utan att måste stanna av om några månader. Vilken himla tur att jag är väldigt tjurskallig av mig!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan mysa med min fina framför tvn. Sköt om er!


- we♥it