Alltid saknad. Alltid älskad.

Jag försöker nå dig, men jag når dig aldrig. Jag sträcker fram mina armar, du sträcker fram dina, vi hinner aldrig ta i varandra, jag vaknar upp. Inser att det bara var en dröm, igen. Jag ler mot dig, du ler mot mig. Den tryggheten får jag aldrig känna nu, inte nu när du är borta förevigt. Ibland längtar jag till drömmarna, trots att det gör så ont att vakna upp ur dom. Jag längtar efter att få vara så lycklig igen som jag var när du fanns. När du alltid stod brevid mig. Jag brukar tänka att du varit och hälsat på mig dom nätter jag drömmer om att vi ses igen. Att du stått och kollat på mig när jag sovit, för att du vill vara nära mig.

Tankarna på hur ont du hade, på hur du kämpade, på hur du låg och vred dig i sjukhussängen får mig att må så fruktansvärt dåligt. Jag kunde inte hjälpa dig. Vi kunde inte göra något för att få ha kvar dig i våra liv. Jag var maktlös. Jag ville så gärna hjälpa till. Jag höll din hand hårt, varje dag, varje kväll. Jag tänkte att jag aldrig skulle klara mig utan dig, du låg där och sov så djupt. Tårarna rann nedför min kind. Jag minns att jag hoppades att du inte skulle vakna upp ur sömnen så du fick se mig svag. Jag ville vara stark brevid dig. Du öppnade din ögon, höll min hand hårt och sa 'positiv energi'

Sista kvällen. Sista kvällen du pussade min kind, höll om mig hårt och sa att du älskade mig. Den kvällen ville jag aldrig gå. Du sa 'Var snäll med mamma Sara, lova mig det' Jag lovade och nu i efterhand undrar jag om du visste. Om du visste att det skulle bli dina sista ord till mig. Din kram den kvällen, var den varmaste, hårdaste kramen du någonsin gett mig. Jag vet att du inte ville släppa taget. Vi sa godnatt, dagen efter tog du dina sista andetag.

Hade jag vetat, hade jag suttit hos dig hela natten. Men jag visste inte. Jag kunde inte ana att du skulle ryckas ifrån oss så plötsligt. Läkarna sa att läget var stabilt. Att om du hade överlevt åtta dagar skulle du inte försvinna. Dom hade fel. Vi hade fel. Fan vad jag behöver dig här.

Jag skriver till dig varje dag Pappa. Jag saknar dig varje dag och jag kommer alltid älska dig.

Kommentarer
Postat av: mamma

Älskar dig för oss båda tillsammans <3

2011-02-18 @ 12:38:34
Postat av: Marica

Vilket fint inlägg! Blir alldelens rörd när jag läser det. Är det något du ville eller prata om något vet du att jag finns.

//Kram Marica

2011-02-18 @ 17:20:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0