Allt var så bra tidigare idag/ikväll. Jag skrattade, mådde ganska bra. Åt middag hos finaste Mamma, där Mamma är kommer jag alltid känna mig trygg, som hemma. Men så brast allting. Lyssnade på sorgliga låtar, halkade in på Lycksele IF:s hemsida och bara grät. Varför är du borta Pappa? Jag vill nå dig. Vill hålla om dig. Krama dig. Känna dina varma pussar mot min panna. Jag behöver dig så jävla mycket här nere på jorden. Jag förstår inte att du är borta, det får mig att bryta ihop.

Jag försöker alltid hålla huvudet uppe. Humöret likaså. Men tillslut faller jag ned på botten. Det gör så ont.