Idag jobbade jag till kvart över ett, då kom älskade farfar och hämtade upp mig på jobbet. Vi åkte och hälsade på en vän till farmor och farfar, sedan kramades vi hej då och jag gick en lång promenad. Gick hem och hämtade börsen, gick på affären och handlade dagens middag och sedan gick jag hem igen. Nu håller jag på att göra en god middag till min fina, sedan ska jag hoppa in i duschen och packa inför helgen. Vi åker till Tjäl ikväll och det blir bara massa mys hela helgen, känns så härligt att komma iväg och bara få rå om varandra. Jag behöver det nu.

Plötsligt känns allt så jobbigt och meningslöst. Ofattbart hur det kan vända så snabbt, men jag har nästan vant mig. Jag vet att det går upp och ner. Jag vet att ena minuter kan jag gråta av lycka och nästa kan jag gråta av smärta, det är liksom min vardag nu. Det gör bara så förbaskat ont allting, önskar det kunde börja kännas lite lättare. Önskar att min bästa vän kunde komma hem så jag kan bli hel igen.

Nä nu ska jag försöka tänka positivt och glädjas åt alla fina, ärliga människor jag har runt om mig som verkligen bryr sig om mig. Det är guld värt. Jag älskar er.