Jag saknar dig Pappa. Så mycket.
Det känns bara så fel. Konstigt. Jobbigt. Man tror att allting håller på att vända, sedan faller man pladask ner på botten igen. Jag faller på golvet. Som en liten hög ligger jag där, hjälplös, svag. Det gör ont i hela min kropp. Ända ut i fingertopparna, det svider, bränner. Det gör mest ont i hjärtat, det värker hela tiden. Jag blir blind av alla tårar, hur kunde livet bli såhär? Jag var lycklig. Log alltid. Skrattade på insidan, hela tiden. Nu är mina dagar fyllda med smärta, ångest och tårar. Min vardag är inte som den ska vara. Som det brukade vara. Hela mitt liv är vänt upp och ned, det gick så snabbt. Jag visste inte hur det kändes, var att vara deprimerad. Visste inte vad det innebar. Nu vet jag, jag vet hur ont det gör och ibland vill jag försvinna. Bara för en liten stund. Inte försvinna föralltid, för smärtan inom mig vill jag inte att någon annan ska få känna. Men jag brukar drömma mig bort, till Pappa. Jag ser framför mig hur han möter upp mig, tar emot mig, sträcker ut sina armar och låter mig gråta ut i hans famn. Han pussar min panna, viskar i mitt öra att allting är bra nu. Att han finns hos mig. Att han aldrig går igen, att han alltid kommer stanna kvar vid min sida. Ögonen tåras inte längre av smärta, utan av lycka. Ett lyckorus går genom hela min kropp. Äntligen är jag hos min bästa vän, hos den enda människan som kan mig utantill och den enda som förstår mig. Lyckan går inte att beskriva. Det är så underbart. Mitt i all lycka vaknar jag upp ur drömmen. Jag är inte hos Pappa, jag är kvar i samma verklighet som innan. Den dumma verkligheten som jag inte vill leva i. Jag vill föralltid leva i drömmarnas värld. Inte se hur Pappa sakta försvinner, jag vill ha honom här brevid mig så jag orkar. Så jag orkar leva. Så jag orkar andas, finnas till. Han hjälpte mig alltid upp från botten, nu måste jag vara stark, utan honom. Det är så jobbigt. Jag vill tillbaka till drömmen nu. Vara med Pappa.
Pappa - inte ens döden kan skilja oss åt. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket.
Pappa - inte ens döden kan skilja oss åt. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket.
Kommentarer
Postat av: mamma
Älskar dig dubbelt <3
Postat av: Jenny
Så vackert du skriver.
Kämpa på! Kram :)
