Alla ni som följt min blogg länge, ni som känner mig, vet att min Pappa var fotbollstränare för Lycksele A-lag och var lärare på fotbollsgymnasiet här i Lycksele. Mamma har varit speaker på alla matcher och hon är det än idag trots att Pappa inte är tränare längre. Min älskade bror Marcus spelar fortfarande i A-laget och min äldsta bror Joakim har varit fotbollsdomare. Så, som ni förstår har jag växt upp med fotboll och jag är så glad för det. Fotboll är underbart och jag har alltid varit så stolt över att vi varit en så duktig och engagerad familj inom idrotten.

Jag har själv spelat i många år för Betsele IF, vi var ett härligt gäng som hade så fruktansvärt roligt tillsammans och jag måste erkänna att jag saknar min fotbollskarriär lite. Jag spelade forward, så jag fick göra många mål och det är nog det som jag minns mest från tiden jag spelade själv. Alla målen, vilken härlig känsla det var att få sätta bollen i nätet och höra sina lagkamrater och publiken jubla! Skulle jag börja spela idag skulle det nog inte ta lång tid innan man var på banan igen, jag tror det sitter lite i kroppen faktiskt och jag tränar ju så mycket kondition så det skulle inte vara något problem. Det var en väldigt rolig tid. Men idag nöjer jag mig med att träna själv och sätta mina egna mål!

Jag har faktiskt dansat också, streetdance, när jag var yngre. Vi var en grupp tjejer som träffades två ggr/veckan (tror jag?) och det var grymt roligt det med.  Så fotboll och dans är väl det jag pysslat med under mina år.