Jag håller på att spricka av nervositet

Känslan som jag känt hela morgonen går inte att beskriva med ord. Jag har seriöst handsvett, skakar och har fruktansvärt ont i min mage. Ordet nervös har för mig fått en ny innebörd. Jag trodde inte att man kunde vara såhär nervös, helt ärligt. Jag är duktig på att prata, försöker fråga och svara mig själv lite men ändå känns det som att jag håller på att svimma. Det här är ju liksom min framtid, det kan ju gå käpprätt åt helskotta. Eller så går det hur bra som helst, antingen eller. Jag hoppas på det sistnämnda, ber verkligen till högre makter. Mest av allt hoppas jag att Pappa finns med mig där inne i rummet idag och stöttar mig. Hans stöd är allt jag behöver för att klara av saker och ting. Tänk om jag kunde ringa Pappa nu och fråga om råd. Tänk om..

Jag har bestämt mig för att gå dit och vara mig själv, det brukar man komma längst med. Behålla lugnet och bjuda på mig själv, för det är ju sån jag är. En positiv och glad tjej som ser något bra med allt och vet att allting ordnar sig så länge som man kämpar för det. Men när man kommer till en situation där man känner sig så nervös som jag är, vad händer då? Jag har ju fantiserat allt möjligt. Att jag blir stum och inte får fram ett ljud. Att jag börjar skaka och svetten börjar rinna. Pinsamt. Att jag svimmar för att jag kanske inte ätit nog bra eller druckit tillräckligt. Ja ni hör ju min lista, den kan bli ännu längre men nu väljer jag att försöka vara positiv. Det här kommer gå bra. En fördel är att dom redan känner mig, så personliga frågor om hur mitt liv ser ut behöver dom ju inte ha reda på. Men så tänker jag på alla svåra ord, tänk om det kommer en fråga som jag inte ens förstår. Som jag inte ens förstår ett ord av. Vadå pinsamt? Tjugo år och fattar ingenting. Det får verkligen inte hända. Absolut inte. Då måste jag sjunka genom jorden.

Jag tror ni kan läsa er till hur fruktansvärt nervös jag är. Så nu ska jag sluta babbla. Ska gå och torka bort svetten, besöka toan en sista gång och sedan ta bilen in mot intervjun. Det här kommer gå bra. Eller hur?

Ge mig en lyckospark i tankarna är ni snälla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0