Vet ni vad jag hoppas på mest av allt just nu? Att jag får jobbet som jag har sökt. Det skulle förändra mitt liv totalt, till det bättre. Med ett fast jobb skulle jag verkligen kunna börja leva livet på riktigt och inte tveka, inte vara orolig att något ska gå snett. Söktiden gick ut i fredags och jag hoppas att det inte tar alltför lång tid innan man får veta. Jag har sökt på Skytten där jag snart jobbat i ett år och denna sommar är även min fjärde sommar där. Så, jag vill inte hoppas på för mycket men det är nog inte helt omöjligt att jag får en av dom tre tjänsterna som är ute. Men tänker jag att det är klart jag får en av dom och så blir det inte så, kommer jag bli fruktansvärt besviken. Så jag får försöka tänka att det kan gå åt båda hållen. Antingen käpprätt åt skogen eller hur bra som helst. Inte vara för säker men inte heller för osäker.

Jag tror att mycket skulle ordna sig om jag hade den tryggheten, ett fast jobb. Att bara veta när man kliver upp på morgonen att framtiden är räddad. Det skulle göra saker så lätt. Nu tänker jag hela tiden, får jag vara kvar eller inte? Och det är så jobbigt.

Jag jobbar med det jag älskar, med människor. Med äldre människor som behöver få hjälp. Och det finns inget som gör mig så glad som när en tant eller en farbror ser mig i ögonen och säger; Tack för hjälpen, du är så snäll! Det finns verkligen inget bättre. Då känner man att man valt rätt yrke. Så att få fast jobb där jag är nu är drömmen för mig. Så håll era tummar och tår för min skull!