Jag är den som hatar konflikter och drar mig gärna undan, men när någon väl har sårat mig så vänder jag mig inte om och går iväg. Jag står kvar och säger precis vad jag tycker och tänker. När jag träffar dig nästa gång (om den gången nu kommer) så ska jag säga precis vad jag tycker om dig. Det har jag lovat mig själv. Du bör få höra. Du bör få höra hur mycket du förstört, hur mycket du sårat.

Allting började när jag träffade min Peder för tre år sedan, när man träffar någon som man faller pladask för så tänker man inte efter speciellt mycket. Han var den finaste och snällaste killen som jag någonsin träffat, men ändå var jag rädd att skutta in i ett förhållande med tanke på att jag blev psykisk misshandlad av mitt ex. Peder fick mig att känna en trygghet som jag aldrig känt förut, han fanns hela tiden där för mig och visade varje dag hur mycket han älskade mig. Men så kom det människor som absolut inte kunde se oss tillsammans och började riva upp himmel och jord. Jag fick sms och telefonsamtal av okända människor som påstod att jag var en hora och att jag hade förstört Peder. Jag fick höra att jag förändrat honom till det sämre och att jag förbjöd honom att prata med andra tjejer. Jag fick höra vilken fitta jag var, för att vara exakt 'Du kommer alltid vara en jävla fitta i mina ögon Sara' och jag har aldrig varit så sårad som jag var då. Jag ville ju inte förstöra för någon, jag ville bara vara med människan som jag älskade. Jag förbjöd honom aldrig, han tog sina egna beslut.

Att få höra så mycket skit av en och samma människa under tre års tid tar på, även fast man aldrig släpper taget. Vi bestämde oss redan dag ett för att hålla ihop, oavsett vad. Och det har vi gjort och jag är så lycklig över det beslutet. Men allt som skrivs överallt på internet har satt sina spår. Det som skrevs sist var sant och jag föll på botten. Du har ingenting med det att göra, varför skulle jag få höra det av dig? Det är vansinne. Du har nu skickat hundra sms till mig om vad du själv skulle gjort, vad du tycker att jag borde göra och det är inga kloka beslut. Du vill ju bara få som du vill och det gör mig så irriterad. Om du är så lycklig i ditt förhållande, varför ödslar du någon energi på mitt? Låt oss bara vara. Du kommer aldrig få som du vill. Aldrig! Sedan kan du fortsätta i din lilla drömvärld om att ni hade det så bra, för det är inte vad som sägs här hemma. Men jag är långt ifrån som du, därför öppnar jag inte munnen för jag vet att det skulle såra och jag är inte sån.

Vi är tillbaka på ruta ett igen och jag har bestämt mig. Kärleken övervinner allt. Jag kommer aldrig släppa en människa som Peder, han är verkligen allt jag önskat mig. Utan honom hade jag inte suttit här idag, det är sanningen. Sedan vad andra tycker om det beslutet struntar jag i. Det är vårat förhållande, vårat liv. Så länge vi håller ihop faller resten på plats. Så är det bara.