Du är så älskad och så saknad
När man förlorar ens bästa vän blir man så mycket skörare, men ändå så mycket starkare. Jag hade aldrig klarat av att se Pappa försvinna om det inte vore för allt han hjälpt mig med. Hans kloka ord. Han var alltid så stark och sa att allting ordnar sig alltid på något sätt. Det är precis så jag tänker idag, på något sätt löser man alltid alla hinder på vägen. Man tar sig över dom, man ska aldrig ge upp. Jag har Pappa's tjurskalle, jag ska klara allting oavsett hur lång tid det tar. Jag tror att min tänk får mig att överleva utan honom. Även om jag faller isär ibland, så finns det alltid något som lagar mig igen.
När man förlorar ens bästa vän så ser man helt annars på livet. Man visar uppskattning och tacksamhet. Jag är så tacksam över att jag får vakna varje morgon, att jag får andas, att jag får finnas. Det är det bästa som finns, livet. Jag är så tacksam över min fina pojkvän som varenda dag finns vid min sida och stöttar mig. Lika med mina älskade bröder, min underbara Mamma, Peder's fina familj och mina fantastiska vänner.
Pappa's död är det värsta som hänt mig. Det gör ont varenda dag, inuti. Men för varje dag blir det pyttelite lättare att leva. Jag kommer alltid gråta för att Pappa är borta, han var (är fortfarande) en stor del av mig. Min absolut bästa vän som jag umgicks med precis varenda dag. Vi gjorde så mycket tillsammans och det gör mig så glad, att vi hann skapa så många fina minnen tillsammans. Bara han och jag. Min favorit och jag.
När jag tänker på Pappa så ler jag, inte bara på utsidan utan även på insidan. Han gjorde mig alltid så glad! Jag skrattade verkligen från hjärtat när jag var i hans närhet. Han hade precis den sjuka humorn som jag har, vi vek oss ofta av skratt.
Fina Pappa, jag vet att du ser hur ofta jag gråter av saknad efter dig och jag vet att du önskar att du kunde göra någonting. Men jag försöker varje dag, jag tänker aldrig ge upp. Jag längtar så tills vi ses igen, då ska jag krama om dig och aldrig släppa taget. Min alldeles egna krambjörn.
Mamma & Pappa. Dom finaste i hela världen ♥
När man förlorar ens bästa vän så ser man helt annars på livet. Man visar uppskattning och tacksamhet. Jag är så tacksam över att jag får vakna varje morgon, att jag får andas, att jag får finnas. Det är det bästa som finns, livet. Jag är så tacksam över min fina pojkvän som varenda dag finns vid min sida och stöttar mig. Lika med mina älskade bröder, min underbara Mamma, Peder's fina familj och mina fantastiska vänner.
Pappa's död är det värsta som hänt mig. Det gör ont varenda dag, inuti. Men för varje dag blir det pyttelite lättare att leva. Jag kommer alltid gråta för att Pappa är borta, han var (är fortfarande) en stor del av mig. Min absolut bästa vän som jag umgicks med precis varenda dag. Vi gjorde så mycket tillsammans och det gör mig så glad, att vi hann skapa så många fina minnen tillsammans. Bara han och jag. Min favorit och jag.
När jag tänker på Pappa så ler jag, inte bara på utsidan utan även på insidan. Han gjorde mig alltid så glad! Jag skrattade verkligen från hjärtat när jag var i hans närhet. Han hade precis den sjuka humorn som jag har, vi vek oss ofta av skratt.
Fina Pappa, jag vet att du ser hur ofta jag gråter av saknad efter dig och jag vet att du önskar att du kunde göra någonting. Men jag försöker varje dag, jag tänker aldrig ge upp. Jag längtar så tills vi ses igen, då ska jag krama om dig och aldrig släppa taget. Min alldeles egna krambjörn.
Mamma & Pappa. Dom finaste i hela världen ♥
Kommentarer
Postat av: mamma
Älskar dig, vi älskar dig <3
