Igår kväll åkte jag på matchen, efter många om och men. Jag och Malin kom dit när matchen precis skulle börja, så Mamma tog med mig ut på planen för att lämna Pappa's stipendium. Jag, Marcus och Mamma stod framför spelarna som stod på en lång rad. Gunder talade om i högtalarna att det var två år sedan Pappa försvann och att dom som delade ut 'Stig Bäckman's stipendium är Åsa Bäckman, Marcus Bäckman och Sara Bäckman' Min älskade Pappa. Det kändes som att jag skulle sprängas där framme. Tårarna var inte långt borta. Det gjorde bara så ont, det var inte såhär livet skulle bli. Pappa skulle leva förevigt, vara min bästa vän förevigt, träna Lycksele's A-lag förevigt. Jag finner inga ord för hur jävla ont det gör. Jag vill att Pappa ska komma hem nu.

Idag står det träning på schemat, ska på gymmet klockan ett med kära Mamma. Har bokat löpbandet så det blir nog samma träningsform som gårdagen, dvs powerwalk/löpning. Senare i eftermiddag lutar det mot att jag tar bilen upp till Sidberg där Marcus och Malin är. Hörde ryktas om att älskade farmor skulle bjuda på palt och det kan ju inte en paltälskare som jag missa! ;) Sedan ska jag försöka träffa min fina som jobbar och står i, mest hela tiden. Inte så lätt att skrapa ihop någon tid när han jobbar både dag och natt, så man får verkligen ta vara på den lilla stund vi hinner ses! :)

Nu ska jag städa upp lite här hemma och sedan byta om till träningskläder.
Ha en fin lördag kära läsare! ♥