Det går upp och ner
Jag känner mig lite nere. Svullen och inte fräsch för fem öre. Innan ni börjar läsa, så vill jag skriva att jag älskar att vara gravid och jag älskar min fina gravidmage. Jag vet att jag ökar i vikt och att jag blir större av en helt underbar anledning - men ändå kan jag ibland inte få bort dom onda tankarna. Det är riktigt jobbigt faktiskt. Jag känner mig riktigt stor och klumpig just nu, jag kan inte vända på mig riktigt i sängen utan måste först sätta mig upp för att komma runt och hitta en skön sovställning. Magen tar emot. Jag blir så andfådd av att bara gå uppför våran trappa här hemma, så jag måste sätta mig ned och vila i ungefär tio minuter innan jag är fit for fight igen. Det dröjer inte många veckor innan jag inte kommer upp från badkaret längre, det är på gränsen nu. Ni skulle bara veta hur det ser ut innan jag stonkat färdigt i badrummet. Känner mig som en flodhäst i såna lägen.
Jag försöker att inte ta dom här kilona så hårt för jag vet att jag kommer kunna träna bort vartenda kilo sedan när det är dags för det, men det är jobbigt både psykiskt och fysiskt att bli större. Och mitt dåliga självförtroende dyker upp lite titt som tätt. Det blir lite för mycket ibland. Det är i såna situationer som jag är så lyckligt lottad att just Peder finns vid min sida. Han får mig alltid att må bättre och påminner mig alltid om hur fin jag är. Jag skulle gå under om han inte fanns.
Jag kan inte promenera längre än 20 minuter längre (och jag som är van att kunna powerwalka i nästan två timmar) och det är ungefär den bästa träningsmetoden jag vet. Nu försöker jag dock gå korta promenader ändå och simmar ofta, så jag försöker verkligen röra på mig även om det inte blir värsta träningspasset.
Direkt jag börjar må dåligt över det här så tänker jag på vårat lilla mirakel som växer och gror inom mig. Jag blir så lycklig att alla dom onda tankarna försvinner direkt. Det är så himla värt det och jag skulle göra om det tusen gånger bara för att jag vet att jag får världens finaste bebis utav alla dessa kilon.
Din Mamma och Pappa längtar efter dig så mycket lilla pyret, nu hoppas vi att dom sista veckorna går i superfart så vi får hålla dig snart. Du är så älskad, finaste lilla hjärtat ♥
Kommer tid kommer råd, det här kommer du att fixa med glans. Tänk positiva tankar, för det som kommer är positivt <3
Ja att känna sig som en flodhäst är INTE kul, men just i dom mörkaste studer så känner man en spark i magen å då känner man att allt är värt det. Förlåt men ja skrattade lite när ja läste de du hade skrivit om badkaret, man känner igen sig så mycket!! När ja va gravid med Benji (då ja gick upp 28kg) fick Jonas agera puttare. När jag skulle upp ur sängen/ soffan/ bilen osv fick han putta upp/ut mig för att ja över huvud taget skulle ta mig upp/ut ur bilen ;) Igår när ja skulle ge mig fan på att klippa tå naglarna så övervägde ja seriöst att kapa av mig foten, låg typ på rygg på köksgolvet å slet i foten innan ja va färdig. Ja lova dig när detta är över å du sitter å myser med erat underverk så kommer du se tillbaka på din tid som gravid som ett underbart minne :)
Om du ammar lilla bebisen så brukar kilona försvinna fort. Det säger min mamma. Själv har jag aldrig varit gravid, men önskar Er all lycka!
