Fina lillprinsen ♥

Jag läser bloggar om föräldrar som förlorat deras små barn, ser bebisar som lämnar jorden alldeles för tidigt och jag blir alldeles kall. Det är så fruktansvärt. Jag är verkligen livrädd för att något ska hända våran lilla prins, att han ska sluta andas (nattetid har vi alltid på honom andningslarmet) men ändå. Jag kan ligga och stirra på hans bröstkorg i timmar bara för att se att den rör på sig.

 

Jag gissar på att den här känslan är väldigt vanlig och det är nog många som tänker likt som mig. Och jag vet även att jag kommer bli tokig om jag inte slutar oroa mig, men när tankarna väl kommer så kan jag inte knuffa undan dom. Han är ju det viktigaste för oss och ett liv utan honom, vill jag inte leva. Blir alldeles stel och börjar gråta så fort jag tänker på att något skulle ske. Fy.

 

Jag lever tillsammans med världens lugnaste, tryggaste och finaste Peder så när allting blir lite för mycket har jag så bra stöd. Jag måste lära mig att behålla lugnet om något inte är som det brukar, även om jag håller på att gå sönder av oro. Men utan Peder hade jag aldrig orkat, det är en sak som är säker.

 

Jag älskar våran lilla kille så mycket att det ibland känns som att hjärtat ska sprängas. Elvin, du är verkligen vårat allt ♥

 

 

Jag är occkså sådär orolig som du ;// vi har på andningslarmet 24/7 på Enya. Har fått för mig att om vi inte har de på så skulle de hända något ;// längtar tills dom är så gammal så plötslig spädbarnadöd inte förekommer. Kram

Känner igen mig i det du skriver! Från den dagen jag gjorde ett plus så började jag vara orolig och kommer nog att vara det hela mitt liv :p men jag tror att det är bäst att inte försöka tänka så mycket på allt som kan hända för då blir man så rädd för allt, men sen är det som du skriver inte så lätt då tankarna väl kommer! :)