Livet är så skört, alldeles för skört. Jag läser om människor som rycks ifrån livet alldeles för tidigt, var är rättvisan? Det finns ingen. Vad som helst kan hända, när som helst. Och det gör så ont i hela mig att läsa om det. Att se det. Jag såg precis en mamma som förlorat sitt barn, i magen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas. Sedan Elvin kom in i våra liv har den här delen av mig blivit så mycket starkare, innan tänkte jag såklart också i liknande banor men det är först nu som jag verkligen kan tänka mig hur det skulle vara. Han är mitt liv, min lilla son som gjort livet så mycket bättre, som fått mig att lära känna mig sjäv på ett helt annat sätt, som fått mig att inse meningen med livet. Jag vill aldrig någonsin leva utan honom.

 

Jag vet precis hur det känns att förlora någon man verkligen älskar. Den där känslan som gör att det bränner och svider i bröstet. Allting blir mörkt och kallt. Så tomt och ensamt. Så många tankar som snurrar runt i ens huvud. Så många tårar som aldrig tar slut. Att sakna någon som man aldrig mer kommer få träffa, gör så ont och jag önskar inte ens min fiende den känslan.

 

 Dagen har väckt många tankar och många känslor inom mig. Mamma åkte in på akuten imorse med enorma magsmärtor och dom fann ett hål i magsäcken som nu är opererat och allt gick bra. Men det är så läskigt att något kan hända så snabbt och att livet kan vända på bara några minuter. Sist någon i vår familj åkte in på sjukhuset rasade min värld och när något sånt här händer spelas allting upp i mitt huvud igen. Alla känslor som man kände då, den maktlösheten man kände att bara kunna stå bredvid och vänta på besked. Låta dom som kan göra sitt jobb och hoppas på det bästa. Vi älskar dig mamma, du är vårat allt ♥

 

Var rädda om varandra. Kram på er!