På lördag är det dags för vägning igen och jag är lika nervös som förra gången. Då visade vågen -5,1 kilo vilket jag aldrig kunde tro. Nu vågar jag inte tro så mycket, jag hoppas såklart på liknande siffror, men det känns inte som att det kommer vara så. Visserligen kändes det inte så då heller, men jag får helt enkelt vänta och se. Så länge som vågen visar minus, då spelar siffrorna inte sådär jättestor roll. Viktigast är att det går åt rätt håll. Så jag blir glad om jag så 'bara' gått ner 1 kilo denna månad.

 

Nu på slutet av denna månaden har träningen blivit lagd åt sidan. Jag har varit riktigt förkyld och inte ens velat gå ut på en promenad för att riskera att bli ännu sämre. Men nu börjar det kännas bättre, har dock hostan kvar men den verkar också vilja ge sig snart så imorgon tänker jag faktiskt träna för första gången på länge. Det ska bli skönt. Mina promenader ger mig inte bara den dagliga motionen utan så mycket mer, frisk luft och tid att tänka. Slappna av. Så man kan verkligen säga att jag inte mått speciellt bra under dessa dagar när jag bara varit inomhus. Jag behöver få röra på mig och komma ut lite för att samla ny energi.

 

Just nu känns det som att min vikt står stilla. Jag tror det beror mycket på att jag stannat av lite i träningen men har även läst att många som ätit just som jag har först gått ned några kilon, sedan har det stannat av ett tag för att sedan fortsätta. Även om jag inte har någon brådska, så känner jag att jag vill att det ska gå så mycket snabbare. Helst skulle jag nått mitt mål igår. Men det funkar ju inte riktigt så. Försöker tänka att ju längre tid det tar, desto mer hållbart resultat blir det.

 

Något som är viktigt för mig är också att kunna lägga alla tankar kring vikt och kropp åt sidan en stund och det har jag verkligen gjort denna vecka då jag inte rört på mig speciellt mycket. Många tror säkert att det är så men mitt liv handlar inte bara om mat och träning. Visserligen en stor del, men det är inte det första jag tänker på när jag vaknar och inte det sista jag tänker på innan jag somnar heller. Det finns i mitt liv och så länge som jag inte är nöjd, kommer jag fortsätta kämpa. Jag har varit väldigt svårt sjuk i ätstörningar och jag vet var gränsen går. Skulle aldrig falla mig in att sluta äta, knappt äta något, eller kräkas upp maten jag äter. Jag vill vara hälsosam och samtidigt gå ned i vikt. Därför började jag med LCHF. Den dieten, eller livsstilen som många säger, får mig att må bra samtidigt som jag går ner i vikt. Det handlar inte om hetsbantning eller dåligt samvete längre, det handlar om att jag vill trivas med mig själv och denna gång gör jag det på en mycket bra och hållbart sätt. Jag vet att jag en dag kommer nå mitt mål och sedan hålla den vikten. Jag behöver inte kämpa hela livet. Behöver inte gå upp i vikt, ned i vikt, upp och ned igen utan jag kommer kunna ha en balans i det hela.

 

Jag har velat fram och tillbaka om jag ska lägga ut några före- och efter bilder här på bloggen. Mest för min egen del. Så länge som jag kan minnas har jag haft dåligt självförtroende och jag har det än idag. Jag vet inte om det handlar om att jag skäms över hur jag ser ut, kanske lite mer obekvämt. Har skapat en lösenordsskyddad blogg där jag lägger ut bilder på mig själv för att se hur mycket jag förändras. Men jag tänkte att det kan ju vara kul för er läsare att se lite bilder också, inte bara läsa i text om hur det går för mig. Så efter många om och men så får ni nu en bild på mig.

 

Det blir tyvärr en väldigt suddig mobilbild från andra datorn eftersom jag inte har dessa bilder på den här nya. Men man ser ganska bra ändå hoppas jag. De övre bilderna är tagna samma dag som jag började med  LCHF och de nedre bilderna är tagna för bara några dagar sedan, efter snart två månader med LCHF.