Nu har det gått tre veckor sedan vi blev föräldrar till världens finaste Elvin ♥ Var tar dagarna vägen? Jag tyckte det var nyss som jag låg inne på förlossningssalen med värkar. Han har redan blivit så stor, nu väger han hela 4435 gram och är 54 centimeter lång. Så att tiden går snabbt, som alla sa till mig innan han kom ut, är ingen lögn men vi njuter av varenda minut. Han har lärt känna oss, vi har lärt känna honom och nu känns det verkligen som att vi aldrig varit utan honom. Våran fina lilla pojke, vad vi älskar dig!

 

Idag är jag så glad att allting känns bra och jag börjar gråta så fort jag tänker på vilka fina pojkar jag har i mitt liv. Finaste Peder, min livskamrat, världens bästa pappa är vad han är. Att se honom tillsammans med Elvin får mitt hjärta att slå dubbla slag, det är verkligen kärlek. Stark kärlek.

 

Att komma hem med en nytt litet liv är verkligen en omställning. Miljontals känslor på en och samma gång. Lycka och rädsla om vartannat. Dom första dygnen här hemma var ganska jobbiga, jag hade väldigt ont och när Elvin grät så gjorde det ont i hela mig. Dom första nätterna så skrek han väldigt mycket och jag insåg verkligen hur liten och maktlös man känner sig när man inte kan göra något för att det ska bli bättre. När man inte vet vad som är fel. Så allting är inte rosenrött när man precis kommit hem, man har många känslor och tankar inom sig som måste komma ut och man måste låta allting ta sin lilla tid. Inte stressa och lita på sig själv.

 

Att föda barn är verkligen det största jag varit med om. Den känslan som man känner när ens barn kommer upp på ens bröst, efter många timmars kämpande, går inte att beskriva med ord. Vilken belöning. Trots smärtan så skulle jag kunna göra om allt, minst en gång till! ;)

 

Finaste Elvin. Du har en mamma och pappa som älskar dig så fruktansvärt mycket. Du är verkligen allt för oss! ♥