Hur gamla är ni, du och din kille?
 Jag är 20 (född 1991) och min fina är 22 (född 1989)

Hur fick du beskedet att du var gravid? Jag tog ett test, eller rättare sagt tre test ;) Det var inte alls för att mensen var sen, utan för att jag kände det på mig och ville ta ett test bara för att.

Vilken vecka var du i då? Vecka 3 tror jag att det var.

Hur reagerade du när gravtestet var positivt? Jag trodde inte att det var sant! Sa högt för mig själv ''Jag är fan gravid!'' och sprang fram och tillbaka i lägenheten. Blev såklart väldigt chockad och lite rädd, men så lycklig. Månaden innan trodde vi att jag var gravid, men så kom mensen och vi båda blev besvikna eftersom vi nästan ställt in oss på att jag var gravid. Så jag kände en enorm lycka.

Hur berättade du för din pojkvän att du var gravid? Han var på jobbet den dagen, jag hade slutat tidigare och skyndade mig hem för att testa. Min fina Peder visste inte att jag skulle ta ett test och när jag såg att det var positivt ville jag bara ringa till honom och skrika det rakt ut! Men så kom jag på att jag hellre vill säga det öga mot öga, känner att det blir lite mer speciellt då :) Så jag höll mig tills han kom hem från jobbet, sa till honom att sätta sig ned vid köksbordet och så la jag bara fram mina tre graviditetstest på bordet och då förstod han direkt ♥ 

Var det planerat?
 Jag väljer att säga att det var planerat men ändå inte. Vi kämpade inte utan vi tänkte att blir det så blir det. Jag tror att vi båda kände att det var rätt nu, lite undermedvetet sådär. Eftersom vi båda blev så besvikna månaden innan när min mens kom, så längtade vi verkligen efter ett plus.

Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
 Jag hade ju målat upp värsta bilden om att jag inte skulle kunna få barn och jag som alltid velat bli en ung mamma har ju haft lite panik över det där medans min fina har varit jättelugn och varit stensäker på att jag kunnat bli det. Haha! Han är så söt. Men till frågan, det gick snabbare än vad jag trodde att det skulle göra. Två, tre månader. Minns inte exakt men något sånt.

Var du orolig för missfall?
 Jag var faktiskt jätteorolig för missfall dom första tolv veckorna, men jag försökte sudda bort det lite ur mina tankar och tänkte att så länge jag inte blöder så behöver jag inte oroa mig. Men det är klart man är rädd att den man skapat inte ska överleva, jag kan fortfarande bli orolig ibland när lilla pyret inte sparkat eller haft sig på några timmar.


Vem i er närhet fick veta nyheten först? Min älskade storebror Marcus ♥

Hur gick ni ut med det officiellt?
 Vi berättade för våra närmsta öga mot öga, vi sa det bara rakt ut! :) Till min svärmor och svärfar köpte vi muggar där det stod ''Farmor'' och ''Farfar'' och gav dom i julklapp. Sedan började min mage synas väldigt tidigt, så många på jobbet frågade tidigt om jag var gravid och då sa jag såklart nej. Jag har ju så svårt för att ljuga, så jag skrattade mest och gick därifrån, så det var inte lätt. Men människor runt oss började ana ganska snabbt och tillslut spred det sig som en löpeld! Min chef sa till och med när jag gick in på hennes kontor och berättade att hon hade förstått det redan ;)


Hur reagerade din familj och dina vänner när du berättade att du var gravid?
 Min familj blev superlyckliga för våran skull, även min fina's familj! Min svärmor har länge velat att lilla pyret ska bli till så hon blev extra glad, även mina två svägerskor (min fina's småsystrar) som ser framemot att få vara barnvakt! ;) Mina vänner blev också väldigt glada för min skull, dom har ju länge vetat att jag vill bli en ung mamma och att jag älskar barn, så jag tror inte dom blev speciellt förvånade över nyheten.

Känner du dig redo att bli mamma?
 Ja, det gör jag. Så redo som jag kan känna mig. Det känns spännande och jag ser framemot det så mycket, att känna sig älskad och behövd av ens eget barn måste ju vara den bästa känslan av dom alla. 


Hur känns det att ha en bebis i magen? Spännande! Ofattbart. Fantastiskt! Det är sååå mysigt när lilla pyret  rör på sig och bökar runt. Men jag förstod nog inte riktigt förrän ultraljudet i vecka 18 att det var någon inuti mig, då blev det så verkligt.


Cravings? Inga alls egentligen, har varit lite extra sugen på choklad men annars inget.

Gravidkrämpor? Fram till vecka 12 mådde jag illa, jätteilla! Kräktes bara två gånger men var illamående mestadels av tiden. Efter vecka 12 avtog det och jag blev väldigt trött istället. Sov hela tiden och jag är fortfarande väldigt trött. Sedan har jag börjat få fruktansvärt ont i ryggen nu, ibland så ont att jag inte kan gå.
 
Har ni planerat några namn? Ja, vi har ett pojknamn och ett flicknamn som vi båda tycker väldigt mycket om. Men man vet ju aldrig vad lilla pyret ser ut som ;)

Hade ni lätt för att komma överens om namnen?
 Nja, inte jättelätt men vi har ju absolut inte varit oense på så vis. Jag är mer för ovanliga namn medans min fina tycker om lite vanligare, men dom två namnen som vi är överens om nu är ovanliga båda två. Vi är ett bra team om jag säger så, vi samarbetar bra!


Vad tror ni att det blir, en flicka eller en pojke?
 Min fina är ganska säker på att det växer en liten pojke inuti mig, vilket jag också varit tills min storebror fick sin son, då började jag tro mer på att jag har en liten flicka som växer och gror inom mig.

När är bebisen beräknad att komma? 19 Juni - 2012


♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥