Bebis ♥

Nu är barnet fullgånget och redo att födas. Förlossningen kan starta när som helst, men många kvinnor får vänta ytterligare några veckor innandet är dags. Barnet ökar sin vikt med 200-250 gram per vecka och har en liter fostervatten runt sig. Koordinationen är så utvecklad att barnet har förmåga att gripa tag om saker med handens fingrar. Den tränar inför ett liv utanför livmodern genom att dra in och trycka ut fostervatten ur sina lungor. Den lagrar också näring som behövs för att klara en ansträngande förlossning. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt, endast ett fåtal ligger med stjärten först. Om så är fallet gör man vid den här tiden ett försök att vända barnet.

Du ♥

Dags att ladda med kolhydrater. Du känner förmodligen värkar oftare och starkare. Det är ingenting att oroa dig över. Se det som en väckarklocka: Nu är det dags att ladda med kolhydrater, som pasta och bröd. När förlossningen börjar kommer du att bränna cirka 500 kalorier i timmen. Att föda barn är som att springa ett maraton, och det är bra om du är förberedd. Vila mycket, ät ordentligt och ladda upp med kolhydrater så går det bättre.

Du kan börja känna ökat tryck i nedre buken på grund av att bebisen gradvis rör sig nedåt. Den håller på att lägga sig tillrätta inför förlossningen och detta medför förhoppningsvis, att dina lungor och din magsäck får lite mer utrymme att göra sitt jobb. Det blir däremot jobbigare att gå nu och vissa kvinnor tycker, att det känns som om bebisen håller på att ramla ut (men var inte orolig, det kan inte hända). Kissnödighet kan däremot bli ett ökat problem. Jobba på dina knipövningar – de kan hjälpa.

Egna tankar ♥

Jag har märkt att jag blivit mer lättirriterad dom senaste veckorna. Svullnaden gör sitt och jag blir snabbt irriterad när jag inte tar mig upp ur soffan själv, tar mig upp ur sängen själv, inte kan vända på mig i sängen och blir trött för ingenting. Jag orkar inte lika mycket längre och det kan ibland göra mig lite arg och ledsen. Men det viktigaste nu dom sista veckorna är ju såklart vilan och jag försöker vila så mycket som det bara går. Försöker även röra på mig mycket och hålla igång så jag inte säckar ihop totalt. Även om mina promenader ibland känns så meningslösa så känns det innerst inne som att det kommer ge något tillbaka när det är dags för förlossningen och efteråt. Är himla tacksam över att jag fick ärva Pappa's tjurskalle - jag ger aldrig upp!

Jag känner ett ökat tryck nedåt, ibland kan jag inte ens gå utan måste stå stilla i fem minuter innan jag kan gå vidare. Det känns precis som dom skriver ovan, att bebis håller på att ramla ut. En ganska obehaglig känsla men som tur är så går det över efter en liten stund.

Annars mår jag bara bra. Längtan efter vårat lilla hjärta blir bara större för varje dag som går - tänk att snart får vi möta den här lilla krabaten som växer och gror inom mig. Nu är det faktiskt inte länge kvar och om jag själv får välja, så får bebis jättegärna komma ut om en vecka eller så ;) Är så förväntansfull. Här om dagen så sa min fina till mig ''Tänk att om max en månad så har vi våran bebis hos oss Sara'' och jag blev så lycklig när han sa det! Förstå att vi snart är föräldrar till världens finaste bebis. Vilken lycka!!!