Ibland, eller ganska ofta så brukar jag titta tillbaka på alla bilder från när jag var gravid med Elvin och jag kan inte göra annat än att sakna magen och allt som hör till jättemycket. Alla sparkar och rörelser. Att längta, tänka och planera inför bebis ankomst med den man älskar. Det är verkligen något speciellt och jag längtar så tills nästa gång jag får uppleva allt det fina igen!

 

Nu såhär i efterhand så kan jag känna att man levde lite i en bubbla under graviditeten. En bubbla med såklart mycket lycka, men även många tankar och funderingar. När jag tog alla testen från början, när jag skulle berätta för min fina att vi skulle bli föräldrar, när bebisen rörde på sig, när vi var på ultraljud och fick se vår lilla skatt där inne, när vi skulle köpa allting som barnvagn och spjälsäng och när man gick runt i affärer och kollade på dom små plaggen för barn. Det var verkligen så overkligt och jag tror inte jag riktigt förstod att jag skulle bli mamma förrän Elvin låg på mitt bröst och jag fick hålla honom för första gången. Jag har länge haft en enorm barnlängtan och jag ville så gärna bli mamma, men när jag väl var gravid så var det som att jag inte riktigt förstod det ändå. Att vänta barn tillsammans med Peder var verkligen min stora dröm och när det blev så, så kunde jag knappt tro mina ögon. Jag minns att jag stirrade på testen i säkert en halvtimme och bara gapade och grät. Det var verkligen äkta lycka.

 

Jag saknar dock inte att jag gick upp så mycket i vikt, all den värk jag fick mot slutet av graviditeten och smärtan som jag kände efter förlossningen. Men det är som alla säger, man glömmer allt sånt så himla snabbt. Jag skulle kunna göra om den här otroliga resan så många gånger till, det är verkligen det häftigaste och mest fantastiska jag varit med om.

 

Det känns ju helt galet att jag redan nu, när Elvin bara är fem månader, längtar till den dagen jag blir gravid igen! Visserligen kommer det dröja ett bra tag innan dess, jag vill hinna gå ner i vikt och bygga upp lite muskler och komma ut och jobba igen, men tankarna på ett syskon och den saknade magen finns där lite då och då. Att bilda familj är verkligen meningen med livet, helt klart ♥