Ikväll gör det väldigt ont i mitt hjärta. Allting känns lite extra tungt. Jag gick tillbaka lite i min blogg och läste några gamla inlägg, överallt skriver jag om pappa. Om vad vi gjort, vad vi skulle göra, vad han sa och vad han gjort. Det gör så ont att läsa sånt, även fast jag glädjs så fruktansvärt åt att vi hann skapa så många minnen tillsammans. Men just det att när jag läser allt, så känns det som om det var igår jag fick uppleva allt med honom. Som att han fortfarande finns kvar och jag vill inget hellre än att få en varm kram av honom igen. Jag vill fara ut och promenera med honom, fara och fiska, följa med på hans fotbollsträningar. Jag vill skratta med honom igen, höra hans tokiga skämt och se honom le. Bara en gång till.
 
Efter att Elvin kom till världen och vi fått komma in på vårat rum på BB så ringde vi runt till alla och berättade om allt och det första numret jag slog var pappas. Finns säkert någon där ute som inte tror mig, men det är sant. Jag tänkte ringa pappa och berätta att vi fått en pojke. Men jag insåg väldigt snabbt att han varit borta i nästan tre år. Det är en känsla som jag aldrig glömmer. Pappa var den som jag berättade allt för, jag hade ingen hemlighet för honom. Så fort det hände något så sa jag det till honom. När jag behövde råd så tog jag hjälp av honom. Han var verkligen min trygghet, min absolut bästa vän.
 
Jag saknar min pappa mer och mer för var dag som går. Han är en av dom viktigaste personerna i mitt liv och jag önskar så att han fick uppleva allt det fina och roliga som händer i vårat liv just nu. Att han fick träffa Elvin, att Elvin fick träffa sin morfar. Men jag försöker tänka att han på något sätt är med ändå, att han följer Elvin's uppväxt från där han är och jag vet att han är lycklig för våran skull. Han var en av dom som sa att han visste att det alltid skulle hålla mellan mig och Peder. Han sa en gång att vi var så lika och som gjorda för varandra, dom orden glömmer jag aldrig.
 
Fina pappa, jag saknar dig så mycket och jag älskar dig. Ikväll rinner tårarna, för saknaden efter dig men även för att jag känner innerst inne att du är med oss på något sätt.
 

Kommentarer
Postat av: Frida - mamma till Liam och Enya

Får gråten i halsen när jag läser. Skickar massor med kramar. Försöker föreställa mig hur tomt det måste vara och hur du mår, men det är svårt/ går inte att föreställa sig. Jag önskar att vi kunde bo nära så jag kunde komma över och krama dig hårt vännen! Finns alltid om du vill prata <3 kramar.

2012-10-24 @ 22:38:30
URL: http://frudrutts.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0