Efter lunch idag åkte jag och Elvin på BVC för att väga och mäta honom. Från det att han föddes har kurvan bara gått uppåt, han har ökat riktigt bra i vikt på bara några veckor men idag hade kurvan börjat plana ut lite. På en månad har han ''bara'' gått upp 200 gram och även fast han inte gått ned i vikt så kändes det ganska jobbigt. Mest för att han har börjat bli så gnällig vid bröstet, det tar på att försöka tvinga honom att äta från mig och se honom så missnöjd. BVC sköterskan sa såklart att det inte var någon fara, för han mår så pass bra och är så glad. Men eftersom han hela tiden ökat så mycket i vikt så är det kanske ett tecken på att han inte får i sig tillräckligt från mig längre. Hon sa att det är helt upp till mig själv hur mycket jag vill kämpa med amningen men hon tyckte att vi skulle börja ge ersättning iallafall ett av målen varje dag, försöka få i honom så mycket som möjligt under dagen med tanke på att han sover hela nätterna. Hon tyckte absolut inte att vi ska väcka honom på natten och mata honom, vilket kändes skönt.

 

Jag kommer fortsätta amma och ge Elvin av min mjölk så länge som det bara går, men jag förstår ju själv att mängden kommer bli mindre när vi börjar ge ur flaska, men det får jag ta då. Försöker att tänka positivt och så länge som vår lilla prins mår bra så spelar resten ingen roll. En annan sak som är bra med detta, förutom att Elvin får i sig rätt mängd mat är att jag inte blir lika bunden. Jag kan fara bort över en kväll, en dag, några timmar utan att känna mig stressad över att fara hem och mata honom. Jag kan slappna av och vet att Peder ger honom mat när han blir hungrig. Får försöka tänka så, så blir det kanske inte lika jobbigt.

 

 Jag känner lite som BVC sköterskan sa idag, jag har ammat honom i fyra månader och han har fått ett otroligt bra skydd tack vare det så jag ska inte känna någon panik över att han kanske inte kan ammas längre. Men jag hoppas att mjölken inte kommer försvinna helt så jag iallafall kan amma han en gång per dag och på natten ifall han skulle vakna och vilja äta då. Jag tar det som det kommer, tror inte jag ska tänka så mycket för då blir det bara kaos i min hjärna och jag blir stressad.