Så saknad, så älskad

Idag känns allt lite extra tungt. För tre år sedan idag tog min Pappa sina sista andetag. Den åttonde Oktober -09 slöt han sina ögon för gott och det var utan tvekan, den värsta dagen i mitt liv. Jag har aldrig varit så ledsen, rädd, arg och besviken på livet som då. Världens godaste och mest omtänksamma människa rycktes ifrån oss. Jag minns bilresan hem från Umeå så väl, allt kändes plötsligt så tomt och tyst. Jag trodde inte att det kunde vara sant, skulle jag aldrig mer få träffa min absolut bästa vän?

 

Saknaden är densamma, den är enorm. Det gör fortfarande lika ont i hela mig, men jag har blivit så mycket starkare. Jag har sett en styrka hos mig själv som jag inte trodde fanns. Och jag är riktigt stolt över mig själv, för jag har kommit långt.

 

Jag hade inte klarat dom här åren utan min familj, mina fantastiska vänner och min livskamrat. Peder har verkligen fått mig på benen igen och insett att livet är så värt att leva. Han har gett mig det finaste och vackraste man kan få, en alldeles underbar liten son och tillsammans har vi bildat vår egna lilla familj. Tack älskling, för att du finns för mig och stöttar mig. Tack för att just du är du, för att du stannar vid min sida och tack för att du älskar mig.  Du är verkligen mitt allt ♥

 

 Jag är säker på att du vakar över oss, följer vartenda steg vi tar och följer Elvin's utveckling från där du är. När Elvin kom till världen så var du den första jag tänkte ringa, jag slog till och med ditt nummer men efter en stund stannade jag upp och insåg att jag inte kan ringa dig längre. Du är omöjlig att nå. Det gör riktigt ont, för du var alltid den jag ringde först. Både när jag hade bra nyheter och dåliga, så var du den första som fick veta. Jag saknar och älskar dig Pappa, så mycket.

 

På Pappa's födelsedag för ett år sedan

Åh, stor kram till dig! :(

<3

Många styrke kramar till dig! Jag förstår att du har det jobbigt en dag som denna jag har ju tyvärr varit med om samma sak så jag vet vad du går igenom. vissa dagar kan vara för jävliga men så länge man är stark och försöker tänka positivt (även fast det kan vara svårt) så går det ju faktiskt ganska så bra endå med tanke på vad man har förlorat. Du är verkligen en sån fin tjej och även fast du har börjat ett nytt kapitel i ditt liv med din söta son och pojkvän så består saknaden och det är förståeligt, men tar man en dag i taget så går allt! Kramar