Idag går alla mina tankar till de som var inblandade i olyckan i Malå, de drabbade och anhöriga. När vi passerade Husbonliden igår kväll mötte vi flera ambulanser och polisbilar som hade blåljusen på. Vi tänkte att någon hade kört av vägen, nu när det är så halt ute på vägarna. Men när jag kom hem fick jag ett meddelande från aftonbladet på telefonen där det stod att en bil hade kört in i en folkmassa, sex personer var allvarligt skadade. Jag blev alldeles kall när jag läste det. Bara en stund senare fick jag ett nytt meddelande där det stod att en 13 årig pojke avlidit av skadorna. Då rann mina tårar. Så fruktansvärt otäckt. Jag tittade på Elvin och grät ännu mer, vad skulle jag göra om han försvann? Om det var han som var med i någon olycka och rycktes ifrån mig. Hur skulle jag kunna leva utan honom? Den viktigaste i mitt liv. Nej fy. Jag vill inte ens tänka den tanken.

 

Åter igen blir jag påmind om hur skört livet är. Att man aldrig vet när det kan ta slut. Det kan hända något så fort och det skrämmer mig. Att förlora någon man älskar är det absolut värsta man kan vara med om och jag vet precis hur hans anhöriga kände sig igår, hur dom känner sig idag, hur det kommer kännas för dom ett bra tag framöver och för resten av livet. Det gör ont att tänka på det. Jag önskar inte ens att min fiende att få uppleva något sånt. Att behöva leva med en oändlig saknad är så tungt.

 

Jag kramar om min fina och underbara son lite extra idag, är så glad över att jag har honom i mitt liv. Jag älskar dig Elvin ♥