Jag har svårt för människor som bara gnäller och aldrig blir nöjd. Varför kan man inte glädjas åt det man har istället för att hela tiden vara negativ? Ibland har jag sån stor lust att bara säga; Du lever för tusan, finns dom som inte får den chansen och får lämna jorden alldeles för tidigt! Kan bli galen på hur vissa människor tänker och beter sig faktiskt.

 

Jag har väldigt lätt för att förlåta och svårt för att hata, men det finns människor som jag verkligen inte klarar av och det känns riktigt jobbigt. Förstår inte ens varför jag ödslar energi på att bry mig om människor som inte bryr sig om mig. Antar att jag är mån om andra och inte vill någon något ont. Men nu orkar jag inte mer, nu tänker jag behandla andra som dom behandlar mig.