Jag tycker inte alls man ska stressa med träningen och försöka påverka sin vikt första tiden efter att man fött barn, jag tror att det kommer ta sin tid oavsett hur mycket man försöker. Om man tänker för mycket på bantning och motion så påverkas amningen och det är ju absolut ingenting som man vill. Men det är jobbigt och frustrerande att inte få träna som man vill, det är jobbigt att se sig själv i spegeln och önska att man såg ut som förr. Jag vet precis hur det känns. Att kroppen förändras under en graviditet är inget nytt, vissa har det jobbigare än andra med förändringen och även fast jag är frisk idag så kan dessa onda tankar om min egen kropp dyka upp ibland. Det finns stunder då jag står framför spegeln och bara vill gråta, men då försöker jag tänka på varför min kropp förändrats. För att den har burit och fött fram vår fina Elvin och jag borde vara stolt över vad min kropp klarat av.

 

Jag kom igång med träningspromenaderena ganska snabbt efter att Elvin kom till världen och nu känns det verkligen att jag är på rätt spår. Jag vägde mig ju aldrig under graviditeten, bara sista besöket hos barnmorskan för att dom var tvungna att veta min vikt ifall något skulle hända och jag skulle behöva sövas under förlossningen. Så jag vet vad jag vägde dagen han föddes. Och nu när jag var på efterkontroll hos barnmorskan så stod vågen på -20 kilo. Så många kilon på mindre än tre månader, tack vare långa promenader och amning. Dom siffrorna gav mig verkligen ny energi och lite extra kraft att fortsätta kämpa för att nå mitt mål.

 

Jag gick upp väldigt mycket under graviditeten så jag har en lång bit kvar. Det är ganska svårt att ta det lugnt och inte tänka så mycket på allt som har med vikt, mat och motion när många runt en endast pratar om dieter och bantning. Man blir väldigt påverkad om jag säger så. Men jag försöker stänga av och endast fokusera på mig själv, jag vet ju innerst inne att jag kommer klara allt och gå ned så mycket som jag vill göra. Det kommer, så småningom.

 

Är så tacksam över att jag har min fina Peder om stöttar mig i allt det här, som peppar mig och får mig att orka kämpa lite till när allting känns extra jobbigt. Som varje dag säger hur fin jag är. Min älskade, jag älskar dig så!

Hade tänkt lägga upp lite före- och efter bilder men jag ångrade mig. Känner mig inte riktigt redo för det ännu. Men tids nog ska ni få se. Jag vill ju dela med mig av min viktresa nedåt och hoppas att jag inspirerar och hjälper andra som är i samma situation.

 

Kom ihåg att vi alla är lika mycket värda, oavsett hur man ser ut. Kram på er! ♥