Om exakt 11 dagar firar jag och min fina 5 år tillsammans. Och om 10 dagar har vi varit förlovade i 3 år. Jag blir alldeles pirrig i hela kroppen när jag tänker på det. Så fina år vi haft, fyllda med värme och kärlek. Och så många år kvar. Så många planer, så många drömmar. Jag älskar det vi har, det vi har skapat. Det är så fruktansvärt starkt.

 

Vi har gått igenom så mycket tillsammans, gråt och skratt. Vi har haft våra toppar och vi har haft våra dalar. Men det finns ingen som får mig att känna mig så trygg som min Peder. Som får mig att känna mig älskad precis som jag är. Som får mig att känna mig så värdefull.

 

Det är en enorm förändring att bilda familj. Det handlar inte längre om bara oss två, utan nu har vi ansvar för någon annan och tiden som vi hade för varandra förut, finns inte längre. Och jag ska vara ärlig, det är väldigt tufft ibland. När man är van att få all uppmärksamhet. När man är van att hela tiden kunna ge varandra det man vill. Alla som har barn vet vad jag pratar om. Vi har våra diskussioner om helt andra saker än innan men trots det, så kämpar vi och håller ihop. Våran kärlek till varandra är så viktig och vi gör båda två, allt i vår makt för att inte känna oss bortglömda. Det är så himla viktigt att komma ihåg att man är flickvän och pojkvän också, inte bara mamma och pappa. Att hitta luckor i vardagen och spendera den tiden med varandra.

 

När jag träffade Peder så var jag väldigt långt nere på botten. Han fick mig att våga lita på kärleken igen. Och det är inte ord jag bara säger, det var så. Han fick alla onda tankar att försvinna och gav allt för att jag skulle börja må bra igen. Efter lite mer än ett år in i vårat förhållande så rycktes min pappa bort från mig och det finns ingen som funnits där så mycket som min fina. Han släppte aldrig taget. Han visste att han aldrig kunde laga mig helt, men han försökte. Han fanns alltid där. Jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle ha klarat det utan honom. Även om han bar på en sorg också, så gav han mig allt. Och jag kommer aldrig glömma den varma, långa kramen som han gav mig när vi fick beskedet om att pappa's liv inte gick att rädda. Han behövde inte säga något, från den stunden visste jag att han aldrig skulle lämna min sida.  

 

Viktigaste människan i mitt liv. Tack för att du står ut med mig, för att du aldrig ger upp. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket och jag kommer alltid vara vid din sida. Förevigt ♥