Vilken tacksamhet jag känner. Så otroligt många i min närhet som verkligen hjälpt mig den senaste tiden. Som gett mig varma kramar, massor med fina ord, en axel att gråta mot. Vet helt ärligt inte hur jag någonsin ska kunna tacka er. Marcus & Malin, mina absolut bästa vänner som gjort så mycket för att få mig att le. Fina mamma som öppnat sitt hem för mig och gjort allt för mig och Elvin. Mina vänner som fått mig att skratta även fast hjärtat inte alls är helt, någonstans. Jag älskar er, verkligen jättemycket. 

 

Det är såna här gånger man märker vilka som är äkta. Vilka som alltid står vid ens sida och jag har så många som stannat kvar trots att vinden blåser så otroligt hårt. Många har bara försvunnit. Så kallade vänner och andra i min närhet. Visst är det tragiskt? Det lilla kan göra så mycket och inte ens det orkar ni med. Men det är skönt att veta vilka som man verkligen kan lita på, så man kan radera de andra ur sitt liv.