Jag har en riktigt härlig känsla i kroppen ikväll! ♥ Vid halv fem när min fina kom hem från jobbet åkte jag in på gymmet och tränade en timme. Hade bokat bandet så det blev konditionsträning idag. Underbart! Orkade jogga så mycket längre än förra gången och det är mitt mål, att öka för varenda gång jag är där. Hitills har det gått jättebra. 

 

Min viktminskning förra månaden - 5,1 kilo

Min viktminskning denna månad - 3,3 kilo

 

Viktminskning på 8 veckor - 8,4 kilo

 

Även om jag kanske hoppats på större siffror denna månad så känner jag mig riktigt nöjd. Jag kämpar på hårt varenda dag och det känns bra att det ger resultat. Jag gick ner mycket den första månaden, så jag har ju bara det att jämföra med. Så det är klart, jag hade väl innerst inne hoppats på liknande siffror denna månad men jag känner någonstans att det kanske haft sina anledningar.

 

Att äta LCHF innebär inte att man behöver ta bort alla kolhydrater, man får äta 20 gram kolhydrater varje dag och jag har försökt hålla mig under det. Men jag kan inte påstå att jag kört strikt LCHF och har inte kunnat träna ordentligt på några veckor på grund av sjukdom och en skadad tå. Jag har bakat bröd och ätit gott, bakat inför julen och smakat. Så med tanke på hur jag ätit, känner jag mig nöjd.

 

Mina planer denna månad, fram tills nästa vägning, är att bli hårdare med kosten. Försöka tänka mer på hur mycket koldhydrater det är i maten jag äter och storleken på portionerna. Jag tror att tallriksmodellen kan vara bra. Sedan ska jag verkligen ta tag i träningen. Försöka träna hårdare. Kanske ger jag mig själv ett gymkort i julklapp och börjar träna där. Även om jag tror att mina powerwalks gör mycket så kan man alltid göra mer.

 

Mitt mål till nästa vägning är att gå ned minst den vikt som jag gått ned denna månad. Så jag siktar på 4 kilo till den 22 Januari. Bara att fortsätta kämpa, jag vet att jag klarar det.

 

 

På lördag är det dags för vägning igen och jag är lika nervös som förra gången. Då visade vågen -5,1 kilo vilket jag aldrig kunde tro. Nu vågar jag inte tro så mycket, jag hoppas såklart på liknande siffror, men det känns inte som att det kommer vara så. Visserligen kändes det inte så då heller, men jag får helt enkelt vänta och se. Så länge som vågen visar minus, då spelar siffrorna inte sådär jättestor roll. Viktigast är att det går åt rätt håll. Så jag blir glad om jag så 'bara' gått ner 1 kilo denna månad.

 

Nu på slutet av denna månaden har träningen blivit lagd åt sidan. Jag har varit riktigt förkyld och inte ens velat gå ut på en promenad för att riskera att bli ännu sämre. Men nu börjar det kännas bättre, har dock hostan kvar men den verkar också vilja ge sig snart så imorgon tänker jag faktiskt träna för första gången på länge. Det ska bli skönt. Mina promenader ger mig inte bara den dagliga motionen utan så mycket mer, frisk luft och tid att tänka. Slappna av. Så man kan verkligen säga att jag inte mått speciellt bra under dessa dagar när jag bara varit inomhus. Jag behöver få röra på mig och komma ut lite för att samla ny energi.

 

Just nu känns det som att min vikt står stilla. Jag tror det beror mycket på att jag stannat av lite i träningen men har även läst att många som ätit just som jag har först gått ned några kilon, sedan har det stannat av ett tag för att sedan fortsätta. Även om jag inte har någon brådska, så känner jag att jag vill att det ska gå så mycket snabbare. Helst skulle jag nått mitt mål igår. Men det funkar ju inte riktigt så. Försöker tänka att ju längre tid det tar, desto mer hållbart resultat blir det.

 

Något som är viktigt för mig är också att kunna lägga alla tankar kring vikt och kropp åt sidan en stund och det har jag verkligen gjort denna vecka då jag inte rört på mig speciellt mycket. Många tror säkert att det är så men mitt liv handlar inte bara om mat och träning. Visserligen en stor del, men det är inte det första jag tänker på när jag vaknar och inte det sista jag tänker på innan jag somnar heller. Det finns i mitt liv och så länge som jag inte är nöjd, kommer jag fortsätta kämpa. Jag har varit väldigt svårt sjuk i ätstörningar och jag vet var gränsen går. Skulle aldrig falla mig in att sluta äta, knappt äta något, eller kräkas upp maten jag äter. Jag vill vara hälsosam och samtidigt gå ned i vikt. Därför började jag med LCHF. Den dieten, eller livsstilen som många säger, får mig att må bra samtidigt som jag går ner i vikt. Det handlar inte om hetsbantning eller dåligt samvete längre, det handlar om att jag vill trivas med mig själv och denna gång gör jag det på en mycket bra och hållbart sätt. Jag vet att jag en dag kommer nå mitt mål och sedan hålla den vikten. Jag behöver inte kämpa hela livet. Behöver inte gå upp i vikt, ned i vikt, upp och ned igen utan jag kommer kunna ha en balans i det hela.

 

Jag har velat fram och tillbaka om jag ska lägga ut några före- och efter bilder här på bloggen. Mest för min egen del. Så länge som jag kan minnas har jag haft dåligt självförtroende och jag har det än idag. Jag vet inte om det handlar om att jag skäms över hur jag ser ut, kanske lite mer obekvämt. Har skapat en lösenordsskyddad blogg där jag lägger ut bilder på mig själv för att se hur mycket jag förändras. Men jag tänkte att det kan ju vara kul för er läsare att se lite bilder också, inte bara läsa i text om hur det går för mig. Så efter många om och men så får ni nu en bild på mig.

 

Det blir tyvärr en väldigt suddig mobilbild från andra datorn eftersom jag inte har dessa bilder på den här nya. Men man ser ganska bra ändå hoppas jag. De övre bilderna är tagna samma dag som jag började med  LCHF och de nedre bilderna är tagna för bara några dagar sedan, efter snart två månader med LCHF.

 

 

Det var ett tag sedan jag skrev något om min viktnedgång så jag tänkte slänga in ett inlägg som handlar om just det. Jag äter LCHF, har tagit bort allt socker och mår riktigt bra av det. Jag går aldrig runt och är hungrig. Äter på fasta tider och känner mig alltid pigg. Jag är inte speciellt insatt i kost överhuvudtaget men kolhydrater ser jag inte som något bra. Jag blir fruktansvärt trött av det. Nu när jag äter mina tre mål om dagen, ibland mellanmål, så blir jag aldrig illamående eller får ont i magen. Jag kan vara ärlig och säga att jag länge haft problem med min mage, mycket gaser och magknip, men sedan jag förändrade min kost så har dessa problem försvunnit. Känns hur bra som helst! Frågan är om jag någonsin kommer börja äta pasta, ris, potatis och bröd igen. Tror inte det.

 

Just nu känns det som att allting står stilla. Jag äter samma kost och tränar på som vanligt (förutom dessa dagar när jag är förkyld) men det känns som att jag inte går ner så mycket just nu och det tär på psykiskt. Jag är en sån som vill att allting ska ske direkt och det måste jag försöka ändra på. Det måste få ta tid. Ju längre tid det tar desto mer hållbart resultat brukar jag tänka. Men det är helt klart jobbigt. Visserligen så trodde jag inte att vågen skulle visa någon större skillnad sist och då hade jag gått ned 5,1 kilo. Så jag kan ju inte veta säkert ännu, men jag tror absolut inte att den här månaden ger mig lika bra siffror. Bara en känsla jag har. Men om sex dagar är det dags för vägning och mätning av kroppsdelar igen, så då får jag se hur det har gått. Känns spännande!

 

Jag mår inte sådär jättebra när jag ser mig själv i spegeln. Men det är väl just därför jag håller på och kämpar för att gå ner, för min egen skull. Men det känns som att jag haft dåligt självförtroende i väldigt många år och min dåliga syn på mig själv har väl förändrats lite, men dom onda tankarna kan komma upp lite då och då. Det är tufft. Jag vill trivas med mig själv och jag jobbar på det varenda dag. Jag är riktigt stolt över mig själv, vad jag åstadkommit hitills men jag längtar tills jag når mitt slutresultat. Vilken känsla det kommer vara att jämföra bilder från hur jag såg ut från allra första början till slut.

 

Nu såhär i juletider så är det nog många som undrar om det är svårt att följa en diet, men jag tycker inte det. Jag tycker inte man ska ge upp och falla för frestelserna, inte om man verkligen gått in helhjärtat för det och verkligen vill tappa kilon. Då kämpar man med hela sin själ. När man äter det jag gör, så får man äta det mesta på julbordet. Jag får äta julskinka, sill, köttbullar, gravad lax, ostar, mandlar & nötter, salami, mörk choklad, lchf bakverk och mycket mer. Så jag oroar mig inte. Jag kommer njuta, bli mätt och vara nyttig samtidigt. Kan ju inte bli bättre! I helgen har jag bakat lchf lussebullar, snickerskakor och rocky road's. Funderar även på att göra pepparkakor som jag kan äta. Dom kan jag unna mig utan att gå upp i vikt och utan att få dåligt samvete.

 

LCHF är något jag verkligen är för och kan rekomendera till alla som vill gå ned i vikt och samtidigt må bra. Jag ångrar inte alls att jag började med detta. Förr var jag emot dieter av alla dess slag, men det var nog mest för att jag endast kört cambridge och nutrilett där man dricker en massa vätska och ''svälter sig själv.'' Såklart man går ner i vikt av en sån diet, men när man börjar äta igen så går man upp allt som man gått ner. Därför tycker jag att det är så bra att finna en balans i det hela, äta bra och lagomt, men ändå gå ned i vikt och kunna hålla den lättare.

Det här blir den första julen någonsin som jag kör en diet och jag tänker såklart fullfölja den och inte fuska ens när det kommer till godsaker. Därför så ska jag till helgen, när jag ska julbaka tillsammans med mamma och Malin, baka efter LCHF recept så jag också får äta gott på jul medans andra äter julgodis! Lussebullar, Rocky Road's och snickers tänker jag göra. Känns riktigt spännande att få prova på något nytt.

 

Jag ändrade min kost och började min viktnedgång på riktigt efter graviditeten för ungefär en månad sedan. När jag skriver på riktigt så menar jag att jag har ändrat min kost och tränar hårdare än vad jag gjort tidigare. Jag har slutat helt med kolhydrater och socker, vilket går riktigt bra. Jag är inte alls sugen på godis, har alltid varit riktigt svag för choklad men inte ens det har jag velat ha än så länge. Vilket känns skönt för det trodde jag faktiskt skulle bli ganska så svårt. Kolhydraterna saknar jag inte alls, finns så mycket annat gott man kan äta istället. Blir mest bara trött av att äta pasta, ris och bröd så jag kan verkligen säga att jag fått mer energi sedan jag började följa mitt kostschema. Potatis har jag aldrig tyckt om, så det är inte heller något som varit svårt att vara utan.

 

Jag promenerar i rask takt varenda dag, minst en timme. För några kvällar sedan var jag ute på en joggingtur och jag blev faktiskt riktigt stolt över mig själv, orkade jogga i tjugo minuter utan att stanna. Kanske inte låter så länge i era öron men för mig äre det, med tanke på att jag inte sprungit på kanske två år. Sedan körde jag lite intervaller och det var riktigt härligt. Orkade mer än vad jag trodde att jag skulle göra och känslan som jag kände när jag kom hem var underbar. Kände mig så duktig. Nu när den riktiga vintern kommer så antar jag att det kommer bli svårt att promenera i den takt jag vill, så jag funderar på att köpa mig ett gymkort på badhuset så jag kan gå/jogga på löpbandet där. Och såklart köra lite maskiner också.

 

Jag har ännu inte vägt mig än eller kollat några mått, men magen har absolut blivit mindre och även mina överarmar. Den 22 November är det exakt en månad sedan jag startade och det ska bli kul att se då vad som förändrats på en månad. Jag har tänkt köra på det här i fyra månader och har jag inte nått mitt mål då, så kommer jag troligtvis fortsätta på samma spår. Jag mår så bra av att äta och träna på det här viset och jag ångrar inte en sekund att jag tog detta beslut.

 

Att bestämma sig för att gå ner i vikt är väldigt enkelt. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv ''på måndag startar jag, då börjar mitt nya liv!'' men när måndagen väl kommit så har jag bara skjutit upp det och tänkt att det kommer ju alltid en ny måndag och då tar jag nya tag. Men nu bestämde jag mig, nu vill jag verkligen kämpa för det här och jag vill nå mitt mål. Vägen dit kommer inte vara lätt och kanske längre än vad jag själv tror, men då får det vara så, jag kommer inte ge upp.

 

Jag tror att en av dom viktigaste sakerna när man vill påbörja en sån här resa förutom att själv ta tag i det, är att informera dom människorna runtomkring vad man har tänkt sig. Jag var väldigt öppen och berättade för alla nära vad jag hade tänkt börja med och på så sätt har jag fått ett enormt stöd och förståelse. Det finns ingen som varit negativ till mitt beslut och jag bryr mig helt ärligt inte om dom människorna som skulle tycka att det var något fel. Jag gör det här för min egen skull och jag tycker att det är viktigt att människor som man ofta är med vet om det. När jag till exempel hälsar på någon så behöver jag inte skämmas för att jag bara dricker kaffe och inte äter en kaka. Jag behöver inte känna att människorna runt omkring dömer mig på något sätt utan dom vet om varför jag avstår från alla godsaker och respekterar det. Sånt gör allting så mycket lättare. Att inte behöva förklara sig just då, vilket kan kännas jobbigt för många. Vet dom om allting i förväg så känns det inte konstigt alls. Det är ju trots allt inte den där kanelbullen det handlar om, eller potatisen, träffas man och umgås så är det ju därför man är där, inte för det man stoppar i sig!

 

Nu har jag fått halsfluss så jag har inte kunnat röra mig på några dagar, vilket känns ganska jobbigt. Inte just för att det saktar ned min viktnedgång utan för att jag verkligen älskar att träna, det är en väldigt stor del av mitt liv. Så det känns verkligen i både kropp och själ när jag inte kan göra annat än att ligga hemma och vila. Har tagit mig några korta turer runt kvarteret med barnvagnen, för lite frisk luft men inte mer än så. Har tänkt vila tills jag ätit färdigt penicillin kuren och sedan tänker jag köra på igen. Har sån lust att bara dra på mig träningskläderna och bege mig ut, men jag vill inte riskera att bli ännu mer sjuk och kanske inte kunna träna på flera månader. Det är inte värt det.

 

Det här blev ett väldigt långt inlägg men jag kände att jag behövde skriva av mig lite kring allt det här. Det är verkligen inte en lätt resa och jag måste säga att jag beundrar alla som försöker gå ner i vikt. Jag kan säga det många gånger, även fast det inte är värt det, men jag ångrar så mycket att jag inte tänkte riktigt på vad jag åt under graviditeten. En graviditet är ju faktiskt inte en orsak till att stoppa i sig massa gott, även fast många verkar tänka så. Såklart att man ska äta gott ibland, det säger jag ingenting om, men att äta massa godsaker på helgerna och skräpmat på veckorna är inget som man behöver göra. Nu kanske det låter som att jag åt pizza och hamburgare varje dag när jag var gravid, så var det inte. Men jag åt det jag var sugen på. Ville jag ha den där godispåsen en torsdagkväll så åt jag den. Jag hade lika gärna kunnat köpa frukt som jag annars älskar. Men jag har alltid sagt att man inte ska ångra saker så jag får försöka tänka att gjort är gjort, vilken himla tur att man lär sig av sina misstag och kan ändra på sig!

 

 

 

Ikväll har jag varit ute på en jogging/pw runda i kylan. Orkade faktiskt springa mer än vad jag trodde att jag skulle kunna göra, med tanke på hur längesen det var sist. Måste vara minst två år sen. Jag har verkligen saknat att kunna springa, finns verkligen inga ord som kan beskriva känslan under och efter en löptur. Den är helt underbar! ♥

 

 

 

Det är lätt att bestämma sig för att gå ner i vikt, desto svårare att ta tag i det och verkligen påbörja en förändring av sitt liv. Jag vet inte hur många gånger jag sagt under mina 21 år att på måndag, då jäsiken slutar jag med alla godsaker, då startar mitt nya liv. Under helgen köpte man hem en stor godispåse och innan måndag så hade man proppat i sig alldeles för mycket. Dåligt samvete? Såklart. Jag har alltid varit en godisgris, chokladälskare. Men för några år sedan, bestämde jag för att förändra mitt liv, på riktigt. Jag ville äta mer hälsosamt och träna, vilket jag lyckades väldigt bra med, jag förlorade hela 30 kilo på ett år.

 

Jag beundrar människor som inte bara bestämmer sig utan tar tag i saken och förändrar sitt liv. För något år sedan fann jag en blogg som jag fastnade för totalt, Benita Schoultz heter hon. På bloggen IAATC.SE kan man läsa om hennes viktresa. Hon bestämde sig för att gå ner i vikt när vågen visade tresiffrigt. Jag har följt hennes resa, läst om hennes motgångar och sett henne lyckas. När jag ser före- och efter bilder på henne så tappar jag hakan. Hon är verkligen ett bevis på att ingenting är omöjligt.

Nu är jag tillbaka på ruta ett igen, visserligen har jag förlorat lite mer än 20 kilo sedan Elvin föddes men jag har en lång väg kvar. Jag har viljan och jag tänker lyckas. Vissa dagar känns allt tungt och meningslöst, men då brukar jag tänka på hur långt jag kommit hitills och så går jag in på Benita's blogg och blir så inspirerad. Ibland behövs det så lite för att orka ta nya tag.

 

Imorgon är det måndag igen, en vecka sedan jag slutade helt med kolhydrater och socker. Dom första tre dagarna var väldigt jobbiga, illamående och lite huvudvärk men nu känns allting bra igen. Jag känner mig så mycket piggare av den kost jag äter nu och så fortsätter jag motionera som jag alltid gjort. En powerwalk om dagen, ibland även ett zumba pass på det. Jag har alltid älskat känslan av att vara helt slut på efter ett träningspass så träning är en väldigt stor del av mitt liv. Det hjälper nog mycket, att jag tycker om att gå så mycket som jag gör. Promenaderna ger mig så mycket, inte bara viktnedgång utan dom gör så att jag får tid för mig själv och kan rensa mina tankar. Jag kan vara på så dåligt humör innan jag tagit mig ut, men när jag kommer hem igen känns allt så bra. Då har all negativ energi flugit ur mig och jag känner sån lycka.

 

Här nedan är en före- och efter bild på Benita. Hon har varit så duktig och är så fin, håller ni inte med? Alla ni som vill göra en förändring i era liv, gå in på hennes blogg. Jag lovar att efter ni har läst om hennes resa och läst hennes peppande ord så kommer ni också få viljan och klara av att lyckas.

 

 

Idag känner jag mig som ett litet barn på julafton. Nervös, spänd och förväntansfull inför morgondagen. Ikväll ska jag åka på affären och handla den mat som kommer ätas framöver, jag ska som ni kanske förstår, påbörja något som förhoppningsvis hjälper mig lite på traven med min viktnedgång. Nyttig, bra mat och en massa hård träning på det. Det känns spännande!

 

Det här är ingenting jag kom på igår, utan det har funnits i mina tankar i flera veckors tid och nu har jag äntligen bestämt mig. Jag tänker fullfölja detta, även fast det finns dom som kanske inte tycker att det är en sån bra idé och som tror att jag ändå kommer gå ned massor i vikt under denna tid men jag vill försöka. Jag har aldrig någonsin följt någon slags diet, så därför tänker jag ge det ett försök. Kanske är det något för mig, kanske inte. Det lär jag upptäcka. Men det som jag känner är viktigast är att jag verkligen vill det här. Jag har valt det själv.

 

Jag tänker dra ned på kolhydrater och sluta helt med socker och mitt mål är att gå ned alla dessa kilon på fyra månader. Jag vet att det inte handlar om så lång tid, så jag är väl medveten om att jag kanske inte kommer gå ned allt på den tiden, men huvudsaken är att jag har viljan och ett mål. Bara med det kommer man långt. Det får ta den tid det tar, jag vet iallafall var jag vill vara och dit kommer jag komma.

 

Jag har aldrig skrivit om viktnedgång tidigare och varför jag väljer att gå ut med det såhär, är dels för att jag alltid får sånt otroligt stöd av alla er läsare men även för att hjälpa andra som kanske också bestämt sig för en förändring. Att kunna peppa varandra ända fram till målet. Sedan känns det lättare att skriva det såhär, än att behöva förklara för alla runtomkring varför man gör detta.

 

Är det någon av mina läsare som följer någon diet eller som försöker gå ner i vikt? Hur mycket eller hur lite spelar ingen roll, skulle vara kul att veta vad ni kör för metod för att nå erat mål! Ni får såklart vara anonyma och jag behöver absolut inte godkänna er kommentar ifall ni inte vill att andra ska veta. Att kunna dela tankar med andra som är i samma sits, betyder mycket! 

 

Om fyra månader hoppas jag på att jag nått mitt mål, har såklart räknat med att det kan ta längre tid och tänker därför inte deppa ihop om jag inte lyckas innan Mars nästa år. Men när jag når mitt mål, så tänker jag belöna mig själv med att åka någonstans och köpa en massa nya kläder. Jeans, tunikor, toppar, leggings och linnen. Byxorna nedan är så himla fina och jag har länge velat ha såna, förhoppningsvis kan jag köpa såna utan problem nästa år och känna att jag trivs i dom! Och bara ett par vanliga jeans, minns inte sist jag hade på mig några. Har bott i leggings i flera år nu och även fast jag inte kommer sluta använda dom, så vore det kul att känna att man trivs i annat än det. Det är ju så snyggt med jeans.

 

Jag tror att det är viktigt med belöning. Att man har något som man kan se framemot och som man längtar efter. Vad tror ni? Har ni något som får er att vilja kämpa ännu hårdare för att gå ner i vikt? Vore kul att höra!

 

I helgen äter vi gott och njuter som bara den, för på måndag startar ''mitt nya liv.'' Nu låter det kanske som att jag sitter och frossar men så är inte fallet, äter bara lite extra gott nu när jag inte kommer få äta vad jag vill på tre, fyra månader. Kanske delar jag med mig av vad jag ger mig in på och hur det går, får se hur det känns framöver. Kan iallafall säga att jag är grymt laddad på att kämpa ännu hårdare för att gå ner i vikt än vad jag redan gör. Bara att ta fram tjurskallen inom mig. För den finns där, utan tvekan.

 

Så fort jag känner att det går tungt så plockar jag fram bilder på mig själv från förlossningen, då känner jag mig genast så fruktansvärt duktig och jag orkar ta i lite extra under mina långa promenader. Det känns så kul när människor runtomkring mig påminner mig om hur mycket jag gått ner hitills och att jag går ner mer och mer i vikt, det betyder massor. Speciellt när man fortfarande känner sig stor som ett hus och när målet känns långt borta. Tack alla underbara för ert stöd!!

 

 På måndag morgon är det dags för vägning och så hade jag tänkt använda mig av ett måttband och mäta alla olika delar av kroppen för att se hur många cm som försvinner. Åh, känns så himla kul och spännande. Nu jäsiken!!

 

 

 

Det gick inte alls bättre att promenera idag, trots att dom sandat vägarna. Guppigt, halkigt och väldigt mycket snö. Överväger starkt att köpa ett årskort på gymmet, känns som att mina promenader just nu inte ger så mycket förutom frisk luft och såklart sömn för Elvin. Men korta promenader för hans skull kommer jag fortsätta med, men framöver blir det hårdträning på gymmet för min del. Känns väl kanske sådär, vill inte börja träna muskler ännu utan bara gå ned i vikt och träna upp konditionen. Men dom har ju löpband, trampmaskin och crosstrainer på badhusets gym så det blir nog hur bra som helst!

 

Är även sugen på att börja dansa zumba, träna lite step up och aerobics. Skulle vara kul med lite variation i träningen! Mamma dansar ju zumba i grupp varenda vecka, ska nog haka på henne någon kväll.

 

Från och med nu på måndag ska jag lägga om min kost helt, vilken metod jag tänker använda mig spelar inte så stor roll, så länge som jag själv känner att det känns rätt för just mig. Har äntligen bestämt mig för att påbörja något som förhoppningsvis ska hjälpa mig att gå ner mer i vikt. Ska kolla min vikt på måndagmorgon och skriva ned den på min gå-ned-i-vikt lista. Ska bli spännande och se ifall jag gått ner något sedan jag var på efterkontroll hos barnmorskan, för lite mer än en månad sen.

 

Igår kändes det jobbigt, väldigt jobbigt. Idag känns det bättre. Jag tänker aldrig ge upp.

 

Jag fick ett mail häromdagen från en tjej som undrade hur jag äter och tränar för att gå ner i vikt, hon ville själv förlora några kilon och såg mig som en inspirationskälla. Blev så himla glad när jag läste mailet, sånt värmer verkligen att höra ♥

 

Jag tror att jag har skrivit det tidigare tror jag men jag kan såklart ta det igen. Jag promenerar i rask takt varenda dag, minst en timme. Nu under tiden jag ammar så har jag inte lagt om kosten på något speciellt sätt, utan jag äter allt men försöker att inte äta så överdrivet mycket kolhydrater och har slutat med sockret. På helgerna unnar jag mig gärna, man lever bara en gång så att följa en strikt diet tror jag inte riktigt på. Man måste få äta något gott ibland för att samla ny energi och orka kämpa vidare! Så på helgerna brukar vi äta någon lite godare maträtt och så om jag blir sugen på något brukar vi göra popcorn, ibland nötter.

 

Det här sättet fungerar bäst för mig och det ger resultat. Jag tror att man måste prova sig fram för att hitta sitt egna sätt att gå ner i vikt, för det som funkar för mig, funkar ju inte alltid för alla. Mycket har ju att göra med viljan, så länge som man verkligen vill gå ner i vikt så klarar man det. Och det är jobbigt att påbörja viktresan neråt, det känns jättetungt. Jag var inte alls laddad efter förlossningen utan kände mig bara hur stor som helst och ville inte visa mig ute ungefär. Men så småningom när all vätska försvunnit, värken började avta och jag såg själv att det redan hunnit försvinna några kilon så blev jag ännu mer taggad och orkade mer. Det gäller bara att ta det där steget, kliva över det där hindret och kämpa.

 

När man förlorar någon nära så försöker man hitta någon sorts tröst och för mig blev det mat. Jag gick upp i vikt efter att min pappa gick bort så innan jag blev gravid med Elvin hade jag redan ökat i vikt och det gör ju såklart att jag har mer kilon att gå ned än bara vätskan och det jag la på mig under graviditeten. Ibland känns målet jättelångt borta, medans det ibland känns så nära. Så fort jag känner mig ledsen och nere brukar jag titta på bilderna från när jag var som störst och då vill jag bara ut och springa, för jag känner mig så fruktansvärt duktig. Det är något jag verkligen kan rekomendera, ta bilder på dig själv och skippa vågen!

 

Tre månader efter förlossningen med Elvin så stod vågen på minus 20 kilo för mig och jag skulle helst vilja gå ned 20 kilo till innan jag är nöjd. Det är mitt mål iallafall, sedan om jag bara skulle gå ned 15 kilo så kanske jag skulle nöja mig med det beroende på hur jag känner själv att jag trivs med min kropp. När jag har gått ner det jag vill så vill jag börja bygga muskler. Lagomt med muskler, bli så tränad som jag var förut.

 

Men det som jag känner är viktigast är allt stöd runtomkring. Jag har världens finaste familj som stöttar mig, min fina Peder som hjälper mig varenda dag och talar om att han verkligen ser skillnad på mig och såklart allt stöd och peppande kommentarer från er läsare! Det betyder verkligen mycket. Att bara få höra att man är duktig gör en tusen gånger starkare och när allting känns tungt så orkar man lite till. Så det vill jag verkligen tacka er för, era ord finns ofta med i mina tankar när målet känns långt borta!

 

Jag hoppas verkligen att jag kan hjälpa andra att gå ner i vikt genom att skriva här på bloggen hur det går för mig, hur jag tränar och hur jag äter för att nå mitt mål. Det känns så kul att hjälpa andra. Så därför skulle jag vilja veta om det finns någon av mina läsare som också försöker gå ner i vikt? Ni får såklart vara anonyma men det skulle vara så kul att veta! Vilket sätt att gå ner i vikt funkar bäst för er, vad är erat mål och hur går det för er? Vore kul om vi kunde kämpa tillsammans och peppa varandra!